Sliten...

Jobbig vecka. Mentalt. Trött efter allt som hänt.
Positivt i alla fall att ha kunnat hälsa på de ben-knäckta på lasarettet varje dag. Nästa vecka ska båda opereras. I Uppsala. Sen får vi se hur rehabiliteringen kommer se ut. Och hur lång den blir.

Barnen hemma.
Storasyster fortfarande skakad. "Varför måste dom skrämma oss så? Tänk om dom ser nåt nästa gång också och tänk om det är en riktig dum knöl då..." Som grädden på moset påbörjade vi tillväxtbehandlingen igen ikväll. Med tårarna rinnande tryckte hon på knappen... Där brast mitt hjärta igen...
Lillebror pigg och glad och full av energi. Överladdad som vanligt. Kramar mej go'natt och ger mej en öm, lång ki (näsgnuggning) "Mamma, det här är jag en fena på!"
Han - ett barn full av glädje som det (nästan) alltid sprudlar om.
Hon - ett barn full av oro, under den glada ytan.

Vi kämpar på. Fokus på det positiva. Som att syrenerna blommar. Och att vi ska baka kladdkakemuffins imorgon, precis som hästtjejjerna längst ner i gatan vid exet :)