Till råga på allt är vi tillbaka på ruta ett vad gäller de dagliga tillväxthormonsprutorna.
Ruta ett = hysteriskt gråtande.
Innan falsklarmet om ny tumör gick det skapligt bra. Skapligt...inte bra, men skapligt.
Nu är inget bra... Den hysteriska spruträdslan är tillbaka. Tack vare nålen som sattes i porten i Uppsala...
Förberedelser till max. Som nog egentligen bara gör allt värre...
Först emla-salva i minst en timme.
Sen metodiskt iordningsställande av nålen i maskinen.
Högljudda in- och utandningar för att bli beredd.
Sen skriker hon innan nålen ens gått in.
Skriker, rycker till och spänner sej.
Tårar som rullar.
10 sekunder som känns som timmar...
Eskalerande skrik när nålen dras ur.
Ikväll så hysterisk att hon drog ur nålen innan det var klart. Så då fick allt göras om igen...
Känner mej som världens sämsta mamma. En mamma som "tvingar" sin dotter till det värsta, hemskaste varje kväll...
Och för några dagar sen hörde jag på radio att tillväxthormonbehandling ifrågasattes pga de stora kostnaderna. Det diskuterades om att det kanske inte borde gå på högkostnadsskyddet.
Blev arg och ledsen. Det är ju inte som att vi missbrukar och/eller utnyttjar en förmån!
Visst är det en förmån. Men vi missbrukar den inte. Vi lider!
Kram på dig! Du gör ju bara det som är bäst för henne. ❤ Hon kommer att tacka dig en dag för att ni gick igenom detta.. Kram kram igen
SvaraRaderaKänner mig som en hemsk barnmisshandlare varje gång vi är på provtagning. Usch för att behöva sticka varje dag! Kram!
SvaraRaderaFörstår dina känslor.=(
SvaraRaderaFör oss har det gått bra, men räknar med bakslag. Jobbigt för er alla att få "börja om".
Håller med att det är en förmån och en möjlighet, men absolut inte att vi misbrukar förmånen.
Många kramar!!!
Marie: Hoppas det...
SvaraRaderaStina: Ja, ni har allt er beskärda del av stick ni också...
Anneli: Ja, det är nog bäst att vara beredd på bakslag.
KRAM till er!