På min lunch fick jag idag veta att det finns en överlevare bland mina arbetskamrater i andra jobb-byn.
En tjej (kvinna?) i min ålder som haft Wilms tumör 1976.
Hon berättade sin historia. Om hur behandlingen var mycket mer "brutal" då. Om känslor hon bearbetat hela sitt liv. Om hur det påverkat hennes föräldrar. Om de men hon fått - sterilitet, sned och kort rygg.
Ett sorgligt samtal. Men trösterikt. Och lärorikt.
Nu har jag träffat en vuxen Wilmsare. Skönt.
Visst känns det bra när man hör om vuxna "Wilmsare". Jag har hört om ytterligare en vuxen som haft Wilms för länge sedan och hon mår bra idag. Kram
SvaraRaderaJag är överlevare av wilms tumör som upptäcktes 1965
SvaraRaderaHärligt att höra! Tack för att du skrev :)
Radera