Ganska vanlig trots allt

En lördag som alla andra.
Om man inte räknar med alla tårar som bryter fram då och då.
Om man inte räknar med att storasyster, som vanligtvis jämt är glad, är nedstämd och orolig så fort hon stannar upp i leken.

Har goda grannar som ber oss luncha tillsammans. Som finns där, väldigt nära. Och förstår. Jag är så tacksam. Kan inte riktigt komma undan och gömma mig. Det som ligger i min natur. Flyktbeteendet. Nu kan jag inte fly. Det är bra.

Barnen mekar sönder gammal trasig elektronik. Och uppfinner nya spännande saker. Fast vad dom uppfinner får jag inte veta :-)