Läkarsamtal idag igen. Angående tillväxthormon.
Ett värde var väldigt lågt och dom vill kolla upp det mer.
Det som väntar nu är att vi ska bli kallade och inlagda en natt för att dom ska försöka provocera kroppen att producera hormonet(erna?).
En natt på barnkliniken. "Tjohooooo! Jag ska sova på sjukhus igen!!!!"
Är tacksam av hela mitt hjärta att hon reagerar så.
Exet blev jätteorolig...så jag erbjöd mej att åka om det skulle infalla på hans vecka.
Jag är inte orolig. Inte nu i alla fall. Exet fick magsårskänningar direkt och är livrädd att det är nåt annat...
Läkarna vet inte om detta har nåt att göra med cancern. Ingen vet ju hur det såg ut innan. Hon har alltid varit liten, så man vet ju inte...
Pratar med bästa kusinen som berättar att hon också var pytte. Att hon fått vänta ett år med att börja i 1an för att hon var så liten och ämlig. Det ligger i släkten alltså. Och det är nåt jag ska berätta för läkarna.
Ett kusinbarn var också som en tummelisa. Nu är hon bannemej längre än mej, tror jag. Så...som sagt...jag är inte orolig. Men det är bra att dom kollar upp det i alla fall.
Håller andan. Pustar ut. Vet inte hur jag ska känna. BRA att det kollas upp. BRA att Storasyster tycker det är ok.
SvaraRaderaKRAM