"Ska vi spela det där piratspelet lillebror fick i födelsedagspresent?"
"JAAAA!!!"
Spelet packas upp. Man ska samla guldpengar i varsin kista genom att snurra på en pil. Hamnar man på döskallen får man utdela "straff" till någon medspelare som då blir av med en peng. Allt väl...under ca 3 minuter. Sen blir lillebror varse att man inte kan bestämma vart pilen ska stanna. Oavsett hur mycket man vill att den ska stanna på döskallen. Så...ja...har du någon som helst aning om hans humör förstår du vad som då hände... Vrål, skrik, mer vrål, kastande av guldpengar...osv... Vi (jag) avbryter spelandet bryskt och lillebror förvisas till sängen och blir lämnad där för att sura klart. Den tiden det tar för honom att göra detta ägnar han åt att demolera spelet. Skattkistorna i bitar. Guldpengar och spelpjäser överallt.
Jag blir så trött...
Idag fungerar jag såhär:
1. Varning
2. Explosion
3. Vett och sans
Funkar sådär... 2an borde väl bortprioriteras... Men blondin(er) utan vett och sans har en förmåga att push my buttons the wrong way...
Du beskriver skrämmande likt Storebror o. hans spelande för några år sedan. Nu har vi spelat så mkt o. tränat på att vinna, förlora o. spelregler att vi numera spelar med nöje (oftast iaf)
SvaraRadera