Den där lillebroren är allt en märklig typ. Alltid med glimten i ögat, humoristisk som få, men snarstucken, med ett fasligt humör och en envishet utan dess like...
Igår på dagis blev han efter två tillsägelser till slut utslängd från samlingen.
Vi pratade allvarligt om att han nu måste öva sej på att vara lika duktig som han brukar. Ibland är jag så pedagogisk att jag blir alldeles förvånad! ;-)
Idag hade samlingen gått bra.
Men sen hade han vägrat gå in för att äta lunch.
Fröken: "Men du, kom ihåg hur vi sa igår, att du måste lyssna. Annars måste vi prata med mamma igen." (vilket jag och fröknarna kommit överens om)
Lillebror: "Jo...jag vet... Men jag var ju snäll på samlingen i alla fall!"
Pust...
Gårdagens en-timmes-surande på verandan blev till endast två minuter idag. Snabba framsteg? Han fattar att jag menar allvar? Tror inte det... Det här var rena rama turen... Han är svårtuktad, den lilla blondinen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar