Det blev operation. Lillebror ville använda ett svärd (såklart) och öppna upp storasysters mage. Hon har ju ett sånt perfekt ärr över hela buken, så han visste ju precis var han skulle skära. Men då blev det stopp. Såg att hon tyckte det blev jobbigt. Och han tyckte ju livet blev ytterst orättvist = ramaskri!!!
Som kompensation visade jag honom mitt kejsarsnittsärr. Det hålet där han kommit ut genom. Efter en stund gick han med på att titta.
"Men mamma!!?? Hur se du ut?? De dä måste du kippa bort!!"
Hmmm...ja vad säger man...ärret sitter ju där det gör... =)))
Lite senare ville han sova i min säng. Och nu märktes det att han minsann också har funderingar efter allt som hänt. Han säger ofta att ingen doktor får skära i hans mage.
Ikväll var funderingarna kring blod. Rinner blodet ut om man skär bort en bit av magen? Och varför måste doktorn skära i magen?
Tur att jag har bilder att visa! Doktorn kan ju ge tillbaka blod som rinner ut eller byta sånt som är "gammalt och sjukt". Vi tittade på bilder där storasyster får nytt blod.
Då blev han lugn och diskussionen gick in på mer vanliga lillebror-funderingar, som att blod visst kan vara blått eller grönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar