Nu har jag väg igen!
Min oändliga kamp mot vedhögen har idag resulterat i att vi inte längre behöver åka på gräsmattan.
Ändå känns inte högen mindre, trots att mängden i boden ökar. Märkligt.
Bara så du inte tror att jag sitter sysslolös när barnen inte är här.
Bra jobbat! Och sysslolös - det blir man nog aldrig!
SvaraRaderaNej...önskar mej en gårdskarl i födelsedagspresent...
SvaraRaderaJag med...OCH en egen RUT vore toppen! För det mesta är man ju både RUT och ROT och alla dom andra alldeles själv, pust!
SvaraRaderaMäh! Jag som trodde du bara satt å rulla tummarna... ;-)
SvaraRaderaDet är kanske just sysslolös du skulle behöva vara ett slag - men vet du hur man gör? :o)
SvaraRaderaJag följer din blogg och det är så mysigt att läsa om hur en annan människa har det i sin vardag. Du skriver dessutom så bra, ärligt och humoristiskt! Jag har nog förresten glömt att säga hur fint jag tycker du har på verandan som du gjorde i ordning!
Förresten berättade jag för min dotter om hur du ibland stannar bilen när nån av de små blir helt odräglig - hon har börjat göra likadant, hihi. Inte lätt alla gånger med en viljestark fyraåring och en dito treåring..... fast de är ljuvliga ändå (tycker både mamma och mormor)!
Njut och ha det gott!
Kram från bloggläsare Aina
Tack Aina! :)
SvaraRaderaHoppas dotterns tvärnitar hjälper :)