Under eftermiddagen har träningen eskalerat. Jag blir frustrerad, men är tacksam för att vi byter på fredagar så att vi hinner träna klart innan vardagen tar vid - är man trött av jobb och dagis är det svårare att träna och få resultat.
Lillebror är envis. Tränar motvilligt och högljutt. Vill inte förstå. Behöver repetition. Många gånger.
Storasyster är småful. Rullar i ögonen. Tittar bort. Gör grimaser när hon inte tror att jag ser. Hennes träning började sent på eftermiddagen. Lagom till att lillebror började fatta galoppen. Som att hon var tvungen prova om samma regelverk gällde henne.
Jag tränar. På att inte tjata. Tjat hörs inte. Det glider förbi. En mycket svår övning...
Jag tränar. På att inte höja rösten. Att flippa ur hjälper inte. Jag peppar mej själv: "Don't show them you're weak! Stand strong! Stay calm"
Imorgon blir en bättre dag. Hela dagen. Jag är optimist.
Den där kursen behöver jag också gå...
SvaraRadera