Kommunikation

Lyssnar du när nån annan pratar?
Lyssnar du verkligen? Eller har du fullt upp med att tänka på vad du själv ska säga när det är "din tur" att öppna munnen?
Envägs- eller tvåvägskommunikation. Envägs- eller tvåvägsdiskussion.
Har du tänkt på det nån gång?
Har du tänkt på hur väl det märks när man pratar "bredvid" varandra, inte till varandra?
Jag menar inte vad som händer när man är oense. Jag menar vanligt prat mellan vänner, bekanta.
Intressant är det i alla fall...

Tror jag blev medveten om det när jag läst psykologi. Socialpsykologi kanske det till och med var. Då märkte jag helt plötsligt att jag och en vän jämt pratade "bredvid" varandra. Det fick mej att fundera mycket. Var vi verkligen så goda vänner som jag trodde? Eller använde vi bara varandra som sopkorg för allt prat? Att jag blev medveten om vår "samtalsteknik" gjorde ju inte per automatik att hon blev det. Hon fortsatte prata utan att riktigt lyssna.

Jag lyssnar inte alltid. Jag hör det jag vill. Jag pratar om det jag behöver prata om. Men att vara medveten om hur det borde vara kan föra diskussioner till en helt annan nivå. Har du tänkt på det? :)