Lilla sjuktugan i lilla byn...

Efter samtal i morse med BVC kommer vi överens om att vaccinationen inte ska göras. Dom ska kolla upp rutinerna först.
Nyss ringde exet och rapporterade hur det gått. Bra. Hon gick igenom UA.

Men...det var det här med bemötande... Vi bor i en liten by. Det gör det förunderligt att inte ens barnläkaren vet vad vi gått igenom! "Vad är det som hänt som gör att ni tror att vaccinationerna kanske måste göras om?" Exet hade fått berätta om storasysters Wilms och läkaren hade inte haft en aning om det. Visste inte att cellgifter kan påverka vaccinationer. Visste ingenting! Trots att jag vet att han varit inblandad i diskussioner förut, under hennes behandlingstid.
Vi bor som sagt i en liten by. Inget överskott av barn med cancer (som tur är!). Dessutom har storasyster ett ovanligt namn/efternamn. Man tycker ju att information om nåt så ovanligt är nåt man borde minnas som barnläkare.
Eller är jag dum? Överskattar jag betydelsen av det vi gått igenom?
Dessutom visar det ju att läkaren inte ens gluttat i journalen inför besöket. Bedrövligt...
Det visar också att BVC-sköterskan inte pratat med honom trots vårt samtal i morse. Oengagemang?
Nu sa han i alla fall att han skulle kontakta Falun för att få mer information. Fortsättning följer...

Det kanske är småsaker jag gnäller om. Jag vet att livet i stort inte kretsar kring just vår familj. Men det är viktigt för oss! Viktigt med bra bemötande. Viktigt att inte behöva berätta om allt varje gång man pratar med ansvarig läkare. Viktigt att få ett bemötande som inte består av ett stort frågetecken när man frågar nåt.