Det är inget fel på lillebrors ögon. Allt är kollat. Dom gjorde även en extra syntest.
Ingen näthinneavlossning. Ingen torrhet. Allt var bra.
Han hade varit jätteduktig. Fått droppar i ögonen utan protest. Suttit still och gjort precis som han blev ombedd.
Ett besök på lekterapin hade också hunnits med medans de väntade på att dropparna skulle verka.
Är glad att det i remissen rekommenderades att solglasögon skulle tas med - dom behövdes.
Exet hade berättat för läkaren om storasyster. Att allt som hänt henne har gjort oss extra vaksamma.
"Vad var det för cancer?" frågade läkaren.
"Wilms."
"Jaha. Få se nu...är Wilms genetisk...hmmm... Wilms kan sprida sig till ögonen."
Hjärtat hade stannat på exet. Magen hade knutit sej. En sån kommentar vill ingen Wilms-förälder höra om ännu ett av sina barn. Och när han sa det förstod jag precis hur han hade känt det...
Läkaren hade sen förklarat att Wilms kan sprida sig till ögonen (men inte nödvändigtvis) om det redan finns något medfött fel just där. Och hade det varit så hade han sett något. Vilket han alltså inte gjorde.
Så nu då? Ja...han får väl fortsätta vifta sej i ögonen. Och vi får försöka vila i vetskapen att det inte är nåt fel.
Ja, man undrar hur många gånger man ska få hjärtat i halsgropen efter denna hemska resa ni och vi varit med om... :( Men vad skönt att de inte såg nåt fel! Kram.
SvaraRaderaJa du...hjärtat i halsgropen är tydligen en känsla vi kommer få leva med länge...
SvaraRaderakram