Rutiner

Det är bra med rutiner. Barnen mår bra. Det blir mindre gnäll osv
Men det är på gott och ont...i alla fall för mina barn.
Om maten serveras en halvtimme senare till exempel...vilket skedde nu...betyder det ca en halvtimmes skrik och dumheter från lillebror. Vägrar äta. Ska sura sej fram till att ev ta en tugga.
Försöker ignorera. Att uppmärksamma dumheter gör ju bara att dom "växer fast". MEN HUR ENKELT ÄR DET!!??
Nej, jag blev inte arg. Jag var lugn. Till slut svalde han stoltheten och åt, sittandes i mitt knä.
Sånna här gånger förbannar jag rutiner. Det är "handikappande" att inte kunna få vara lite wild and crazy och  ta dagen som den kommer. Funkar inte... Idag trodde jag dessutom att eftermiddagens godisätande gjorde att mellis inte behövde serveras. Fel, fel, fel...

Matschema
Frukost 8.00
Frukt/mellis ca 10.00
Lunch senast 12.00
Mellis 14.30
Kvällsmat 17.00
Och nåt litet innan läggdags

Detta är tider som sitter i ryggmärgen på mej.
Så förlåt att jag inte orkar släppa loss och dra iväg på nåt oplanerat. Oplanerade saker måste alltid planeras - matplaneras. Och det stressar mej till MAX! Och att jag blir så stressad gör ju att jag funderar på om min stress gör att barnen också stressar. Är det jag som har rutiner och inte barnen?

 

Storasyster har i alla fall blivit lite bättre. Hoppas det blir bättre för lillebror också... Det är ju bara under en period i livet, som en klok Titti brukar skriva :)