Konsten att praktisera tålamod är svår.
Lillebror hade inte en bra eftermiddag. Jättetrött. Sur. Skrikig. På högsta volym.
Och jag, som jobbat på nytt ställe idag, är lite trött i huvudet. (Bra dag. Men nya intryck. Nya barn. Nya rutiner.)
Två små explosioner. Sen resignerade jag. Det är ingen idé.
Så han fick skrika klart. Komma fram till att det faktiskt är mamma som bestämmer över allt i livet, utan att jag påminde honom. Sen gick allt bra.
Pyjamas och tandborstning. Sen fick han somna i fotöljen framför TVn. Minsta motståndets lag... Välja sina strider... Tålamod var det ja...
Storasyster tyckte såklart att det blev väldigt orättvist. Så där drog en till siren igång, lagom till att lillebror slutat...
Men nu är alla tysta. Alla sover. Lillebror i sin säng. Storasyster i min. Orättvisan utjämnad.
Det gäller inte bara att välja sina strider, ibland förlorar man. Men inget är så jäkligt som att förlora mot sig själv! Keep on rocking!
SvaraRadera