Trots allt...

Trots att det varit en vecka med många mil i bilen.

Trots att jag känner med som en urvriden disktrasa.

Trots det. Trots allt.

Det gäller att njuta av de små stunderna.

Dom stunder när man kan tanka. Eller tanka ur.

Som en kisspaus. 

Tankar ur och tankar in.

Ur, för att inte sprängas.

In, för att inte sprängas.

Här hade jag kunnat sitta på huk länge...

Kringelkrokvägen.