Känns märkligt ovant. Inte en droppe regn. På hela dan!
Så jag skyndar mej ut med grästrimmern. Hinner med nästan allt, innan tråden tar slut. Såklart.
Sen börjar ögonen klia. Allergin slår till. På en söndag. När inte affären i byhålan är öppen. Såklart.
Rotar runt och hittar allergitabletter. Utgångsdatum nån gång 2009. Men nån sorts effekt gav dom då i alla fall! :)
När jag gick där med trimmern i mina blommiga stövlar ångrar jag mej. Jag ångrar att jag inte sa nåt. Att jag inte uppmärksammade högt det jag tänkte. Igår på skoaffären var det en karl i min ålder (!?) som skulle köpa stövlar. Han provade lika som mina. Svarta med rosor på. Skrattade med expediten om att han ju ville vara fin när han klippte gräset. Jag kände att jag tittade på honom. Men jag sa inget. Jag skulle ha sagt nåt; berättat att jag blev glad! Hoppas han köpte dom... Vilken förebild! :)
Å bannor till expediten! Hon klappade tröstande dottern på axeln och sa att pappa säkert inte kommer använda dom så ofta. Som att det det är hennes plats att bestämma över andras skor!? Snacka om att klappa fast fördomar! Tur det inte var mitt barn hon försökte "trösta"!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar