Dags att höja rösten

Han växer. Den där lillebroren.
Han ser och hör. Suger i sej intryck.
Han som alltid gjort som han själv vill. Inte brytt sej.
Nu bryr han sej. Vill vara lika. Lyssnar på dom äldre.

I veckan köpte jag en låda lego (kopia) på Dollarstore. En låda innehållande hästar, riddare, prinsessor och en hästvagn. Bitarna var till största del i rosa nyanser. "Tjejlego"
"Mamma. Nästa gång måste du köpa lego som är för killar."
"Vadå? Lego kan väl alla leka med!?"
"Näää...de där är för tjejer. Det är en prinsessa."
"Men du brukar ju leka med prinsessor och riddare!"
"Hmmm...."
"Alla leksaker är för barn. Det finns inga tjej- eller pojksaker. Det vet du väl!?"

Han behöver påminnas. Fyllas på hemifrån. Fyllas på med bra tänk. För han vet ju egentligen allt det där. Han är indoktrinerad från födseln.
Vill att han ska vara stark. Vara den som säger ifrån. Visa att alla barn kan leka med alla leksaker.
Har märkt att han väljer bort. Inte tar på sej sina egentligen finaste tröjor när det är dags för dagis. Dom tröjorna som har rosa färg. Nåt har hänt. Han börjar märka skillnader.

Efter en stund hör jag inifrån rummet:
"Se! Nu kan du ju leka! Alla leksaker och alla färger är för ALLA barn!" 
Storasyster är bäst!
Storasyster som vrålgrät hjärtskärande för att farfar köpte ett svärd till lillebror och inte till henne. Hoppas farfar fick sej en tankeställare...

Tänker att MITT jobb som mamma blir viktigare och viktigare i takt med att dom växer. Det är nu dom börjar höra andras idéer om saker och ting. Det är nu MIN röst verkligen måste höras högst.