Uppsala

Har fått kallelse till nästa koll för storasyster. Den 8e november. Återkoll nr3.

Ännu har jag inte känt nån oro.
Men den slår till ibland. Som ett hugg i hjärtat.

T.ex:
- När brevet från Uppsala kikade fram i posthögen
- När hon säger att hon har ont i magen
- När hon pratar om hur kul det var att ha slang och få sondmat, för att den smakade så gott - vanilj.
- När hon vill leka doktor och hon kan så mycket mer än en "vanlig" 5åring
- När hon i förra veckan sa att hon hade ont under armarna. Lymfkörtlarna!!!??? Pling plong cancervarning! ekar det i min hjärna ända sen dess, trots att hon inte nämnt det sen dess
- När lillebror har ont i magen

Aldrig någonsin kommer jag kunna tänka "sunt" om mina barns vanliga sjukdomar. Alltid kommer den där extra tanken ploppa upp...

Men jag har lärt mej saker också. Som att jag aldrig kommer att undanhålla medicin om nån har ont någonstans. Så mycket har jag lärt mej, att barn ska inte ha ont. Full dos alvedon så länge det behövs! Livet blir enklare för alla.