Pratar med exet. Han är också orolig.
Storasyster har haft några kvällar med lite lortfeber. Och lite ont i ena örat. Troligtvis en helt vanlig början till örvärk.
Men vi är skadade. Feber till och från - det var så det började.
Berättar att hon hade ont under armen när barnen var här sist. Han förstår precis vad och hur jag menar...
Han ska ringa för att få tid för öronkoll imorron. Det har han redan bestämt.
Säger att han blir alldeles kall varje gång det står feber på termometern.
Minsta lilla blir stort.
Jag blir tröstad av hans oro. Jag är inte ensam. Jag är inte överkänslig. Vi har det lika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar