Jo då...så att...

Igår, precis innan hemgång från jobbet, läste jag på intern-nyheterna. Not good news... Jobbcoacherna kommer ej få vara kvar. Hoppet vi ändå hade om en förlängning verkar nu vara ett minne blott. Prutt-regering! Efter nyår ska jag alltså sälla mej till de arbetslösas skara igen. Så idag har jag börjat kolla efter nytt jobb. Sökt tre stycken. Vi får väl se vad som händer. På nåt sätt ska det väl ordna sej...

Suddigt sur. Precis så som man känner sej när framtiden är oklar. Dessutom ännu surare för att ALMI dissat min idé. Ja, ja...jag frågade i alla fall.
Suddig känner jag mej också efter att ha börjat använda mina nyglasade glasögon. Jisses...allt snurrar och "vågar". 2 till 3 veckors invänjningstid. Betyder det 2 till 3 veckors ofokus?

För övrigt har det väl varit en ganska bra dag. Hittat en ny kärlek. Jo jo...så är det. Gick till sängs med huvudvärk. Min vanliga spänningshuvudvärk. Den från helvetet. Den från min nackskada. Vaknade med ännu värre värk. Men på lunchen viftade en god fe med sitt trollspö (kusin vitamin) och värken försvann! Har aldrig varit med om dess like! Brukar kunna hålla den i schack, men ändå få stå ut med den i vanligtvis 3 dagar. Min nya kärlek är Voltaren! Nu vid 9-tiden är jag fortfarande smärtfri! Ska bli spännande att se hur morgondagen blir!

Trotsade bättre vetande och tog med barnen efter dagis och åkte till faster för att fira hennes 70-årsdag. Och det gick bra! Mest tack vare ett vackert kusinbarn som tog sej tid att leka med dom. Kärlek!
När klockan var halv åtta sov dom redan som två klubbade sillar!

Jag blir dessutom mer och mer kär i mina stövlar. Dom jag fick hemlevererade från Sälen efter mycket ståhej.
Å du som tycker jag är löjlig kan ju betänka att jag är snart 40 och har aldrig (vad jag kan minnas) hittat ett par snygga stövlar som passar på mina breda fotleder och kraftiga vader!