Peppar peppar har vi haft två bra dagar. Inget skrik och tjafs. Typ... I morse hade väl Blondinen ett litet utbrott. Låg på golvet (precis där man måste passera hela tiden) och skrek. Men jag hade gott om tid, var inte stressad, så jag ignorerade honom! Precis så som "de lärde" säger att man ska göra. Och idag funkade det! Han till och med gapade utan protest vid tandborstningen!
But it ain't over 'til the fat lady sings...
Dagen har spenderats i grannkommunen. Helt lägligt hade byns Konsum-butik svarta filtar till billigt pris, som jag letat förgäves efter i hem-byn. En vit, härlig stor pläd slank också med. Såååå mysig!!!
Hemfärden kunde förresten ha slutat i diket. Chaufförn berättade om en väg hon kört. Den var kringelkrokig, sa hon. Och utan att tänka på det, illustrerade hon ordet kringelkrokig med passande rattrörelser. Kände att ögonen höll på att ploppa ur huvudet av skräcken. Grep krampaktigt efter dörrhandtaget. Hjärtat stannade på oss båda. Djup tystnad. Sen skrattade vi så vi tjöt! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar