En kram

Idag fick jag en spontan kram av en av mina nya kollegor. En kollega jag ser upp till.
En kram för att jag var jag och för allt jag tillför i arbetslaget.
???
och
!!!
Det var en kram som betydde mycket.
Känner mig ofta otillräcklig och vill göra mer. Men jag kan inte så mycket än. Känns som jag tassar omkring och inte vågar riktigt... Statligt styrd arbetslivsrehabilitering är ingen lek...
Trots det är jag omtyckt och uppskattad!...............?

Ikväll ska jag träna på att uppskatta mig själv!