Lika

Plötsligt vid middagsbordet:
"AJ! Nu fick jag ont i dosan!" Storasyster tar sej för porten och ser orolig ut. "Mamma, varför gör den ont?"
"Du kanske rörde dej så muskeln drog till den lite?" säger jag. Samtidigt som en plötslig oro och en snabb tanke om infektion sveper genom tankarna. (Jo jag överreagerar...)
"Jag har också ont i dosan." säger lillebror. "Å den där runda är borta. Den har försvunnit."
"Vilken rund?" frågar storasyster. "Menar du dumma knölen? Men du har ju inte haft nån dum knöl!"
"Har jag visst det! Å en dosa!"
Jag blinkar lite åt storasyster för att få henne att förstå att vi ska låta honom hållas.
"Jag ska visa er vilken rund jag menar." säger han och springer iväg efter boken om kroppen. Sen bläddrar han under stor koncentration fram till rätt bild och pekar allvarligt på ena njuren. "Min runda har också förvunnit. Den är borta nu. Så är det faktiskt." Sen ler han och lägger bort boken. "Så! Då var det problemet löst!" Lycklig över att ha överbevisat oss.

Tänk va...lillebror vill vara lika...precis som säkert alla småsyskon vill vara... Vill vara lika som storasyster. Fast med sånna ord och med sån kunskap som jag önskar att han inte hade...