Första sticket

Hon har varit taggad hela dagen, storasyster.
Snabb som attan att berätta för alla i skolan vad som kommer ske.
Snabbare än blixten att på em inviga lillebror i det stora - nu ska hon växa och bli stor.
Han nickar allvarligt och förstår. För om man är 4 år och större än sin 6-åriga storasyster är det nåt som är fel. Han förstår att det måste till magisk växamedicin.
Hon ägnar kvällen till förberedelser. Byter skal på "stickmaskinen" - även kallad easypod. Lillebror får vara med och välja. Sen fyller hon på med sprutor så allt ska vara klart.

När det så är dags kryper ångesten fram.
Kan inte bestämma sej för vart sticket ska ske. Trots att hon egentligen redan bestämt det.
Till slut bestämmer vi magen. Lillebror sväljer stoltheten (eller kanske rädslan) och håller henne i handen som hjälp och stöd.
Jag? Jag får vara bestämd och fåordig. Nästan kommendera fram vad som ska ske.
"Det är okej att gråta, men du sitter still! "
"Vissa saker måste man göra, fast man inte vill. Det är okej. Jag vet att du är rädd"
Fast jag egentligen vill gråta. För jag känner så väl igen ångesten. Har sett den förut...

Jo. På bilden ler hon. Men strax efteråt gråter hon med stora rullande tårar och spänd liten kropp ihopkrupen i soffan...

Men det gick bra. Första sticket är avklarat.
Och återigen är köket belamrat med medicin. 8 stora kartonger i kylskåpet. En stor kartong med sprutor i skåpet. Var väl inte riktigt det jag trodde skulle ske igen...
Men det är som det är. I det stora hela en skitsak. Hellre skrik och gråt varje kväll, än ingen som skrika kan...

Dagens resultat

Alla cancerprover får vi reda på svaren senare, som vanligt.
Men ett prov fick vi svar på direkt. Tillväxten.
Hormonproven visar på helskruttiga värden.
Så det vi trodde skulle vara ett samtal om vad som kanske ska göras, blev ett samtal om hur vi ska göra. För nu startar tillväxtbehandlingen.
Spruta varje dag. Återkoll om tre månader. Första testperioden blir 1 år. Läkaren trodde att det kommer bli fortsättning. I alla fall till puberteten. Troligtvis tills hon blir vuxen. Kanske hela livet.
Så det var det med det.

För min del känns det bra. Enda oron är hur det ska gå med sprutan varje kväll. Men storasyster är ganska laddad. Vi pushar med vetskapen om att hon nu kanske kommer växa ikapp en av bästa skolkompisarna, en tjej som är jättelång! De ser ut som fyrtornet och släpvagnen när de kommer gående tillsammans :)

De kommer ha full koll. För ingen vet ju hur hon kommer växa. Kommer ryggen, som strålats, växa på samma sätt som övriga kroppen? Om inte, avbrys behandlingen. Hon ska ju inte se ut som en köttbulle på långa tandpetarben! Och de avbryter också om det efter ett år inte gett önskad effekt.

Vi har fått "sprutmaskin" och instruktion om hur den funkar. Allt var väldigt barnvänligt och pedagogiskt. Med utbytbara, roligt mönstrade skal för maskinen, en gosedjursdrake som kompis och lite annat kul i en påse.
Exet har beställt hem hormonerna på Kronans. Kommer kanske imorgon. Pris: 109tusen kronor! Jisses! Som han sa: "Vi vet då vart våra skattepengar går i alla fall..." Tur hade vi också, att vi hade frikort fram till i maj. Så denna första vända kostade gratis.

Dagens utdelning var i alla fall god; jordgubbssemla från ICA Maxi.

Målar

I väntan på att läkarbesöken ska dra igång.

Nervös? Nej. Men jo, tydligen...

Imorgon är det dags igen. Full body-check för storasyster i Falun.
Om jag är nervös? Nja. Inte som det känns. Men det märks.
Magen är påverkad. Nej, jag springer inte på toa i tid och otid. Jag springer inte på toa. Alls. Inte sen fredags morse.
Alltså ser jag ut som en ballong. Och det luktar inte rosor här...
Blir en ond cirkel. Måste gå på toa! För hur ska det annars funka imorgon?? Stinkbomb-mamman på lasarettet...
Suck...
Försök skita under tvång!

En svunnen tid

Dags att förbereda för ett adjö. Används inte längre. Så nu har jag utmanat ödet - plockat isär och rengjort allt. Sen är det ihopmontering. Kommer bli olidligt spännande...!?! Har kanske en köpare på gång.

Datatid

Fnissar åt storasyster. Hon försöker lura lillebror. Precis som jag lurade min lillebror när vi var små. Skillnaden är att den här lillebroren är svårlurad!
Dom vill spela dator. För att undvika gnäll ställer vi äggklockan på 15 minuter - för sen ska det vara byte. Utan gnäll flyttar lillebror på sej när klockan ringer. Storasyster tar plats. Efter en stund går larmet. Nej, inte äggklockelarmet. Sopranolarmet. "Hon vrider klockan så hon får spela mer!!!"
=))))
Och vad gör man när man blivit påkommen? Jo man vrålgrinar så tårarna sprutar! Jag behövde inte säga ett ord. Hon bara kollade på mej och vred igång vattenfallet.
Sen förvånar dom mej. Tänkte ju själv att de skulle få spela ett tag, med 15-minutersintervaller. Men när de spelat varsin gång slog dom av!? Ja men så bra då! :)

Konstaterar...

...att jag är en och att jag gör.