Blir sorgsen

Den där blondinen...
Han gör mig sorgsen.
Han tycker sig aldrig duga något till. Kan inte ta åt sig av beröm. Har sånna krav på sig själv. Hör inte när jag säger att han är duktig, gör bra saker, är fin, älskad. Att alla gör så gott de kan. Att ingen kan vara bäst jämt.

Han säger:
"Nej, det kan jag inte."
"Nej, det är jag inte."
"Jag är inte snäll."
"Jag är alltid dum."
osv
Få är de gånger han inte svarar. Det är då jag hoppas att han i sitt inre tar åt sig och hör.
Men oftast kommer det negativa saker ur han mun om sig själv.

Om man alltid säger negativa saker om sig själv. Om man aldrig högt vågar säga att man duger, att man är bra. Vad gör det då med en?
Jag önskar jag kunde komma åt det där inre på honom. Önskar jag kunde höra vad han tänker.
Hoppas det går över. Hoppas han hittar sig själv. Hittar tryggheten.
Vad mer kan jag göra än att fortsätta berömma...?