Igår kväll åkte storasyster och exet till barnsjukhuset.
För idag är en stor dag.
Idag på morgonen ska port a cathen tas bort. Dosan hon haft inopererad för enklare provtagningar och cellgiftbehandling.
Enklare... Jag ser att jag skrivit enklare. Enklare för personalen kanske. Men inte för henne. Och inte för oss.
Pratade om det idag på jobbet. Hur varje sättning av nål blev till ett övergrepp. Hysteriskt skrikande och sparkande barn. Och en eller flera vuxna som var tvungen blåhålla i detta barn. Till och med när hon fått lugnande. Nån gång skrek hon så hon fick blodbristningar på kinden.
Ryser när jag tänker på hur det var. Blir tårögd. Undrar vad detta gjort med henne. Om men kommer finnas kvar hela livet. Det kommer det då att göra för mej...
Kanske ska vi till kvällen ta tillfället i akt och drämma en hammare rakt i dosan och krossa den. Som en symbolisk handling liksom. För allt ont den stått för. Vi får se.
Ja det tycker jag att ni ska göra, lägg fram hammarn ifall hon tycker det är ett bra förslag!
SvaraRaderaFörstår att du blir tårögd, det blir jag också.
Klart hon kommer minnas men förhoppningsvis bleknar minnena och hon kanske bara kommer ihåg annat, när ni matade änderna eller något....hoppas det... ❤
Massor av kramar!