Tack vare snäll granne och snäll syster kunde barnen lejjas ut och varsitt håll.
Och jag kunde ägna några timmar åt radhuset.
Pappa betongspacklade en vägg i badrummet och jag tapetserade en vägg i vardagsrummet med renoveringstapet.
Kanske inte låter som mycket, men det kändes i alla fall skönt. Skönt att se och känna att det går framåt.
Handlade snabbt innan hemfärd. Mitt i affären skrek blondinen högt:
"Mamma! Jag lär drita!!! Fort!!! Nu!!!"
Och vet du inte vad "drita" betyder kan du nog lista ut det om jag berättar att jag fick springa till bibblan mitt emot affären och sen sitta på en stol och vänta i ca 20 minuter... :-)
Det som inte har hänt är att nån har ringt från barnkliniken med svar om kallelsen. Telefonen har varit ovanligt tyst. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar