Fortsätter på samma trudilutt. Den trudilutten jag är van vid. Den där man sjunger om sånt som inte blir som man vil.
Typ "Visan om renoveringstapeten". Den som inte räcker så långt som man hade tänkt.
Bara för att jag tänkt om lite vad gäller tapetseringen, omplanering alltså, kan det väl inte vara nödvändigt för materialet att bara ta slut!? Det är som att det är förutbestämt! Kan det jävlas så gör det!
Men jag fick då listerna målade istället.
Och mer renoveringstapet är "beställd" genom kusin som jobbar i passande stad. (Jo, jag tränar mig på att be om hjälp.)
Och en matlåda fick jag med mig hem från pappa.
Och kok-kött och älgfärs av mamma.
Så visan hade nog ett skapligt bra slut...typ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar