Hur mycket ska man berätta?
Hur öppen ska man vara?
Kanske delar jag med mej lite för mycket av mitt vardagsliv.
Jag märker på olika sätt att fler och fler bekanta och bekantas bekanta läser...så ibland är det en balansgång...
MEN det blir mer och mer tydligt att det jag delar med mej av mina "problem" bara är bra!
Och det väger upp alla mina ibland lite oroliga funderingar.
För via bloggen kommer jag i kontakt med andra i samma situation!
Andra som jag kan stötta.
Andra som stöttar mej.
Andra som delar med sej av lika eller liknande händelser. Som ger tips och råd.
Sånt gör mej glad!
Tack!
Jag tänker precis likadant som dej... Jag öppnar ju uppmej för hela världen, nej men 500 läsrae per dag iallafall..;-) Och ibland kommer jag på mej själv att jag kanske just i det inlägget var lite fööör personlig. Men det är alltid så skönt när man får gehör från andra som tycker likadant! Så fortsätt blogga som du gör, de gillar jag!
SvaraRaderaKram K
Jag ställer mig i ert led. Herregud ibland känns det som om alla känner apan men apan känner ingen. Men jag har ju själv bjudit in dom som läser så..... Det är min terapi och jag tror att ni känner samma. Jag tycker att vi fortsätter lite till
SvaraRaderaKram från mig
jag har en tumregel, det jag aldrig i livet skulle tala med någon om skriver jag inte heller. Sen handlar det ju om mottagarens egen tolkning och det kan jag ju inte göra så mycket åt. I bland träffar jag på helt okända personer som har läst och säger att det var bra det där. Jag har ett väldigt oborstat språk och min personlighet tror jag framträder i det jag skriver. Det är det jag vill, jag vill visa våra olikheter som människor och igenom det också påvisa att vardagliga trassligehter och funderingar kanske man inte är ensammen om. Genom att skriva en blogg så gör man mycket av sig själv till en offentlig person, det är på två vis. Jag trivs i det och jag har aldrig bemötts negativt. Keep up the god work ! :-)
SvaraRadera