Flygplan

En del av veckans bråk har handlat om detta:

Ett flygplan.

Gjort av en pappersrulle.

Med vingar från en julklappskartong.

Bråket har handlat om vem som äger flygplanet. Vem som får röra flygplanet. Vem som får titta på flygplanet.

Nämnda flygplan är gjort av rulle modell hushållspapper.

Ett flygplan av modell toapapper gjordes också. Dög ej. Förlängdes med en till toarulle. Dög ej. 

"DEN E JU INTE LIKA LÅNG!!!" med soprano-stämman

"Men jag har ingen större rulle! Vi använder ju inte hushållspapper med rulle i. Det vet du ju."

"MEN DEN E INTE LIKA!!!!" med gäll soprano-stämma

"Vad vill du jag ska göra? _Skita_ ut en rulle eller?" ...när sista droppen runnit över och frustrationen infunnit sej...

"Men mamma! Va tokig du e!"

Nej. Jag har inte läst pedagogik på poängnivå.

Lugnt

Då har den lagt sej. Tystnaden. Barnen har hämtats. Det är så tyst att det ringer i öronen.

Vänner

Bläddrar igenom gamla kort. Och blir lite varm i hjärtat.

Det finns en vän jag alltid har. En som känner mej innan och utan. 

Som jag vuxit upp med. Som jag delat en mängd äventyr (hmmm...) med. 

Bråkat med. Hållit hand med. Tröstat och blivit tröstad av. Skrattat. 

Vi är nog ganska olika. Men vi vet vilka vi är.

Vi ses inte ofta. Pratar på telefon ibland. Men vi har varandra.

En sån vän hoppas jag storasyster har. Det har börjat ganska lika i alla fall. 

Och dom är födda nästan lika tätt som jag och min vän :)

Gofisarna! 

Här strax över 3 år gamla.

Hår

Storasyster har alltid haft mycket hår. Ända sen hon föddes. Stort och mörkt. En trollunge.

Lååångt hår.

Sen hände det ofattbara. En obeskrivbar resa började. 

Här sitter hon, emlad för allra första gången, vid barnmottagningen i Falun.

Här är den...dumma knölen...

Här är vi i Uppsala och de första undersökningarna pågår.

För precis 1 år sen såg livet ut så här.

Vi närmade oss slutet av behandlingen. Men det kändes inte så...

Minns att hon var jättedålig just denna dagen. Kräktes så jag trodde blodådrorna på huvudet skulle spräckas...igen och igen och igen...

Och nu är vi här!

Storasyster har fått sin pappas tjocka lockiga hår!

Hon har alltid haft så långt hår att lockarna aldrig riktigt synts. Men nu är dom här! :)

Stel är bara förnamnet...

Så här kan jag inte göra...

 

Något jag blir smärtsamt medveten om efter att ha suttit på golvet, böjd över lego-byggar-instruktioner...

Men jag tror nog hellre att jag bygger lego med barnen än lär mej klia ögonbryna med tårna. Fast barnen hade nog blivit ganska impade! :)

Kniv!

Världens bästa mamma låter barnen skära gurka. 

Lillebror är i himmelriket! En kniv! 

Han skar nästan en hel gurka i små små bitar under djup koncentration :)

Sen åt vi tacos! Trodde väl aldrig att mina små lortungar skulle äta nåt sånt, men OJ OJ vad fel jag hade! Storasyster klämde en tortilla och ett halvt skal! Så det måste ha varit utomordentligt smaskigt!











 Vi har hälsat på syrran och nya bebisen idag. Konstaterar att jag är urkass på bebisar. Det bara låser sej och det känns som jag aldrig tagit i en förut. Vill så gärna att det ska kännas annorlunda, men det är lika varje gång... Trodde jag skulle dit och snooza bebis-lukt. Men nej. Kände ingen som helst lust till det när jag väl var där. Måste ju vara nåt allvarligt fel på mej...
Så sorry... Hoppas du inte blev ledsen, sis. Ska försöka skärpa mej nästa gång...

Pang i bygget!

Har en kort stubin. Smäller av för ingenting. Löjliga saker. Små saker.
Så jag dopar mej sen förra hösten. Med p-spruta.
Jo, jag vet att det inte är bra att spruta i sej en massa hormoner. Men det är fråga om att välja mellan pest eller kolera. Pest för mej eller kolera för omgivningen. Dessutom är jag så gammal så det känns som det kvittar om jag pumpar i mej lite uppåttjack. För det är den verkan sprutan har på mej. (Dessutom har jag inte haft mens sen jag började! Bara det gör det ju värt det!)
Så vadå "pang i bygget" kanske du undrar?
Jo...sprutan hackas i rumpenstumpen var tredje månad. Det är nu två veckor kvar tills nästa stick. Hormonnivån är alltså inte så hög längre. Och det märks...
Det är sjukt jobbigt att inte kunna behärska sej! Satan vilka utbrott jag haft idag! *skäms* Tur barnen kan ta ett förlåt och krama om sin arga mamma...

 

Så här känns det...

 

En sån här kanske jag skulle behöva...