Snabb som fan!

Imorse vaknade jag innan mobilen larmade. Kände mej skönt utvilad och undrade när det var dags för uppstigning. Kisade mot klockradion. 07.33!!!!!!!! Mobilen låg kvar i väskan i köket...
Klockan 08.13 var jag på jobbet.
Det tar ca 12 minuter att åka dit.
Innan dess la jag i matlåda, bredde frukostmackor att ta med mej, tvättade håret och hoppade i närmsta klädtrasor som vid snabb översyn inte verkade smutsiga eller luktade illa.
Snabbt gick det.
Stressad var jag.
En sån här gång är det underbart att jobba på ett ställe med flextid. Hade jag varit kvar på fritids hade det inte funkat lika bra... Och hade barnen varit här vet jag inte hur det hade gått... :)

Inte så ont

Ganska lägligt pratades det på nyheterna idag om örvärk hos barn. Det är Ipren och näsdroppar som gäller om det inte blir allvarligt. Hade det lite på känn och det var precis vad exet blev rekommenderad när han idag ringt sjukstugan. Storasyster mår ganska bra. Lite ont bara och inte så matglad. Dom hade varit hemma från dagis idag och skulle vara hemma imorgon också.
Ler för mej själv när exet berättar om dagen. Handla mat stod på schemat. Redan vid vagnarna hade dom fått vända. Två barn på golvet som skrek i högan sky över vem som skulle åka i vagn-bilen. "Turas om" fanns inte på kartan för nån av dom. Han hade klämt fast båda två under sina armar och marscherat ut igen och åkt hem.
Sååå skönt att höra! Sånna incidenter kanske gör att han förstå mej bättre när jag berättar om vad som brukar hända när jag har barnen!

Nu ska jag bänka mej framför Robinson för att titta på det jag inte själv fick uppleva! Spännande! :)

Fler med oro

Pratar med exet. Han är också orolig.
Storasyster har haft några kvällar med lite lortfeber. Och lite ont i ena örat. Troligtvis en helt vanlig början till örvärk.
Men vi är skadade. Feber till och från - det var så det började.
Berättar att hon hade ont under armen när barnen var här sist. Han förstår precis vad och hur jag menar...
Han ska ringa för att få tid för öronkoll imorron. Det har han redan bestämt.
Säger att han blir alldeles kall varje gång det står feber på termometern.
Minsta lilla blir stort.
Jag blir tröstad av hans oro. Jag är inte ensam. Jag är inte överkänslig. Vi har det lika.

Uppsala

Har fått kallelse till nästa koll för storasyster. Den 8e november. Återkoll nr3.

Ännu har jag inte känt nån oro.
Men den slår till ibland. Som ett hugg i hjärtat.

T.ex:
- När brevet från Uppsala kikade fram i posthögen
- När hon säger att hon har ont i magen
- När hon pratar om hur kul det var att ha slang och få sondmat, för att den smakade så gott - vanilj.
- När hon vill leka doktor och hon kan så mycket mer än en "vanlig" 5åring
- När hon i förra veckan sa att hon hade ont under armarna. Lymfkörtlarna!!!??? Pling plong cancervarning! ekar det i min hjärna ända sen dess, trots att hon inte nämnt det sen dess
- När lillebror har ont i magen

Aldrig någonsin kommer jag kunna tänka "sunt" om mina barns vanliga sjukdomar. Alltid kommer den där extra tanken ploppa upp...

Men jag har lärt mej saker också. Som att jag aldrig kommer att undanhålla medicin om nån har ont någonstans. Så mycket har jag lärt mej, att barn ska inte ha ont. Full dos alvedon så länge det behövs! Livet blir enklare för alla.

Till min syster

Har fått många snälla kommentarer om min klädsel hittills i veckan. Blir glad! Det är så roligt att få positiva kommentarer!
Om jag köpt nya kläder? Njaaa...köpt å köpt...det är väl mer en fråga om tagit. Eller lånat kanske. Från syrrans garderob. Hon som är gravid och alltså för tjock för garderobsinnehållet.

Hon är av den typen som följer modebloggarna och är mån om sitt utseende.
Jag är av den typen som följer inredningsbloggarna iförd mysbyxor med färgfläckar.
Mitt dilemma är alltså att innehållet i min garderob behöver uppdateras. Fler shoppingturer till syrrans garderob kanske? För det verkar ju funka!

Lull lull...

Utbildning i datasystemet heeeela långa dagen.
Sånt jag måste veta och minst lika mycket onödigt också.
Tycker inte om onödigt. Tycker folk ska prata om det väsentliga och inte en massa babbel bara för babblandets skull. Har alltså haft en babblande utbildare. Jättelustig, dessutom...NOT!!!
På em höll det på att rinna över. Blev halvspydig och svarade emot. På ett ganska trevligt sätt, men ändå spydigt. Som en lortunge... Var tvungen gå ifrån för att dricka kaffe å ta en macka; bli snäll igen.
Professionellt beteende, eller hur!

Har jättesvårt för babbel och onödigt svammel när det är nåt jag ska lära mej. Lull, alltså.
Jag började på folkhögskola en gång. Skulle komplettera gymnasiebetyg. Hade siktet inställt. Men när första veckan ägnades åt lära-känna-varandra-övningar som t.ex. klipp-och-klistra-vem-du-är, då kände jag att jag var på helt fel plats. Slutade tvärt! Jag höll på att få hjärnblödning! Det blev vanligt komvux istället.

Men för övrigt är jag nog ganska lull-vänlig :)
mvh
//hon-som-gärna-spenderar-en-hel-dag-i-soffan

Full

Fullproppad dag. Fullproppad med nytt för hjärnan. Nytt tänk. Trots att jag varit beredd i några veckor...
Besök inbokade hela dagen. Och ni som tror att man inte blir trött av "att prata"...JO! det blir man!
Är helt slut i bollen. Trött i ögonen...
Klockan är bara halv 9, men nu är det mot sängen jag styr kosan. Imorron stundar en hel dags utbildning. Mer korvstoppning alltså :)