Den hatade tejpen är nu borta.
Total hysteri när nålen skulle sättas.
Likaså när den skulle ur... Så igår fick vi inte ta tejpen, bara nålen. Idag blev det under tvång och hysteriskt skrik. Rött och irriterat runt kanterna.
Men nu är allt borta.
Hoppas det var sista gången!
En blogg om en liten familjs vanliga och ovanlig vardagshändelser i kölvattnet av min dotters cancerdiagnos; Wilms tumör. Här skrivs även om IBS, sfinkter ruptur och sonens aldrig sinande mängd av myror i brallan. Välkommen!
fredag 8 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch å fy! Ja, vi får verkligen tro att detta var sista gången! Kram kram
SvaraRadera