Lillebror grät hjärtskärande och var livrädd vid läggdags.
"Jag är rädd att Morran ska komma. Och demoner..."
Vi pratade lite och då kröp det fram. Det han inte kan sätta ord på själv...oron för vad som ska hända med storasyster...
Så då grät hon också...
Nu sover dom tryggt. Han på soffan där det är mysigt. Hon i min säng.
Hjärtat värker...
Mina tårar rinner... Lilla söta lillebror... Det är inte alltid lätt att sätta ord på saker och ting...
SvaraRaderaKramar K
Det är omänskligt och för djävligt. Ska inte behöva drabba något barn någonsin. Och absolut inte två gånger. Lilla fina storasyster och lilla fina lillebror. Och starka och stackars mamma. Starka mamma. Ja, vad har man för val? Det handlar ju inte om mamma fast skräcken klättrar omkring i kroppen. Lider med er. Hoppas biopsin visar ofarlig förändring. Godartat. Håller mina tummar stenhårt för det. Wilms tumör har redan tagit för många fina ifrån oss. Inga fler! Vi bestämmer det tycker jag! All kraft till er nu.
SvaraRaderaVarmaste hälsningarna från Lena (Nora-en kämpe stark som få www.barncancerfonden.se/13332)
Förstår att hjärtat värker...!
SvaraRaderaGör mitt också, för er skull. Varje dag. Hoppas det går bra i Uppsala. Kör försiktigt! Kramar till er alla! ♥
Tårarna rinner, vad säger man, det finns inte ord, allt blir fel. Men när inte jag vet vad jag ska säga säger jag det Elin sa när hon fick höra om Cajsa:
SvaraRadera-Stackars Cajsa, tur att det var hon, för jag känner inte någon som är modigare än henne, hon kommer att bli frisk mamma, jag vet det, för vi ska leka!
//kramar från Torris.