Så säger i stort sett alla jag pratat med efter att de fått veta att det var ett falskt alarm. Att storasyster inte hade nån ny dum knöl.
Glad.
Nej. Jag är inte glad. Känner ingen glädje. Känner ingenting.
Känner mej flat. Platt. Känslolös.
God vän säger att kanske kommer de senare, känslorna. Eller så gör de inte det.
Kanske väntar jag på ultraljudet.
9 juli ska det göras i Uppsala.
Men utan att vara fastande!?
Vet inte hur jag ska tänka om det... Är det för att de verkligen är säkra på att inget är fel? Men...kommer allt som ska undersökas verkligen att synas...?
Får förlita mej på att de vet vad de gör. Att de förstår hur mycket förra beskedet ställde till det för oss och att de verkligen inte vill göra om det. Att de är noggranna.
Två veckor kvar.
Nej ibland är det märkligt vad man reagerar på. Ibland ditt och ibland datt.
SvaraRaderaKan tänka mig att ni är extra på er vakt till nästa gång. Är det riktgit det dom säger? Eller har dom missat igen?
Fy.
Kram till dig
Förstår verkligen dej att du inte kan släppa det där... Jag håller alla mina tummar och tår att allt kommer att gå vägen om veckor!
SvaraRaderaKram K
Jag tror att min känsla hade varit som att någon slagit undan fötterna på mig, efter all anspänning och oro så hade jag nog behövt professionell hjälp. För så länge någon är dålig måste man kämpa (finns inget val) men när "allt är bra" så rämnar all oro, press och stress man varit i.
SvaraRaderaSå klart skulle man känna en enorm lättnad - men ja, jag förstår dig och är "förvånad" över hur bra du hanterar det/ Lena
Det kanske helt enkelt är så att du någonstans inom
SvaraRaderadig inte riktigt vågar vara glad, vågar ta ut nåt ifall det kommer
nåt besked längre fram som inte är lika bra. För att vara
garderad, för att stålsätta dig om du vet hur jag menar..
I vilket fall kram på dig