Apropå senaste dagarnas debatt om säkerhet i förskola/skola:
Idag har storasyster ramlat från en klätterställning och fått en spricka i armen. Gips i 3 veckor.
MEN jag lägger ingen skuld på skolpersonalen. En olycka händer så lätt. Dessutom är detta en olycka jag väntat på i flera år. Hon är en äkta klätterapa!
Eftersom barnen är hos exet var det han som skötte logistiken och sjukvårdskontakten.
In på vårdcentralen för röntgen. Svar: Syns inget, trolig stukning.
Några timmar senare märker jag att jag har missade samtal från okänt nummer. Nästa gång det ringer kan jag svara. En sköterska upplyser om att röntgenbilden granskats och en spricka har hittats.
"Kan du komma in med henne nu för gipsning?"
"Nej, jag är inte hemma. Du får ringa pappan, för det är han som har barnen."
"Öhhh...jaha...det visste jag inte..."
Okej. En sköterska kan inte veta allt. Min undran är dock denna:
Om sjukvården försöker nå en förälder som inte svarar - ringer man då inte den andra föräldern? Eller är det bara mammor som ska ringas? Pappa-diskriminering!
Jo då, har fått värsta berättelsen hemma här om C... Att hon ramlade ner och att det gjorde SKITont!!
SvaraRaderaMen hans första fråga var, kan hon inte komma till skolan nu?? Snacka om att min lilla kille är riktigt orolig för henne! ♥
Så söt han är! Du kan hälsa att hon är ledig imorgon (redan bestämt innan) men kommer på måndag :)
SvaraRaderaBra då ska jag säga det, så slipper han va orolig för henne imorrn när hon inte dyker upp. =)
SvaraRaderaI mitt fall hände det helt ofattbara. Mitt barn höll på att dö och jag är ensam vårdnadshavare. Vilket jag tydligt klargjort i varenda instans där den eventuelle rödlistade andra delen av föräldrarskapet inte skall få ut någon information. ( min nuvarande sambo är alltså inte min älstas pappa) Bäst att klargöra så att inget onödigt snack dra i gång. Mitt barn kommer in på akuten i ambulans sen vidare för övervak på IVA under flera dygn. Och jag vet INGET. Först på Måndag får jag veta något när mitt barn själv har kvicknat till och orkar ringa hem......det var en av få gånger jag trodde jag skulle drabbas av infarkt på riktigt.
SvaraRadera