Dagen

Början till en vägghylla.

Gjord av bokhyllan jag kastade ut.

Men hål måste spacklas och såklart tog spacklet slut...

Jack O'Lantern

Bättre sent än aldrig...tycker barnen...

Lördagsmys, tycker lillebror och jag.

Fläskkarré.

Som jag redan börjar ladda för att ta en diskussion om. 

När storasyster rynkar näsan varje gång det är nåt annat än köttbullar rinner det över titt som tätt!

Irriterad diskussion vid matbordet - det är lördagsmys på hög nivå det!

Men nej, nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Alla kommer tycka det är jättegott! Jo, så kommer det bli!..............................!?

Kli kli

Tur jag sparade kvar lite strumpstickor när morfar hämtade kistan!

Och lillebror börjar redan fundera på vart han kan ramla och bryta armen han också...så det blir rättvist!
Pratar om nån stor ring (betongring?) på dagis som verkar lämplig. Bästa att förvarna fröknarna! :)))

Färdigfixat

Såhär blev det.

Det lilla klaffbordet jag sågade benen av.

Och hyllorna jag fyndade på mammas loft. Som fick spetsgardiner istället för dörrar!

Har sen stajlat upp rummet med lite barn. 

Sådär lite random utplacerade, för att verka spontant och inte alls genomtänkt.

Homestaging på hög nivå! ;-)

Minnesdagen

Allhelgona.

Idag minns vi dom som inte finns hos oss längre.

På väg till kapellet.

Utrustade med ficklampor.

Hos min moster och hennes son, som båda tragiskt dog pga epilepsi.

Minneslunden.

Storasyster ville egentligen åka hem till mormor. Där ville hon tända ljus på Scott's grav, hälleforsaren, som också hade dum knöl. 

Vi kom överens om att minneslunden ikväll fick bli stället att tänka på honom.

Spricka

Apropå senaste dagarnas debatt om säkerhet i förskola/skola:
Idag har storasyster ramlat från en klätterställning och fått en spricka i armen. Gips i 3 veckor.
MEN jag lägger ingen skuld på skolpersonalen. En olycka händer så lätt. Dessutom är detta en olycka jag väntat på i flera år. Hon är en äkta klätterapa!

Eftersom barnen är hos exet var det han som skötte logistiken och sjukvårdskontakten.
In på vårdcentralen för röntgen. Svar: Syns inget, trolig stukning.
Några timmar senare märker jag att jag har missade samtal från okänt nummer. Nästa gång det ringer kan jag svara. En sköterska upplyser om att röntgenbilden granskats och en spricka har hittats.
"Kan du komma in med henne nu för gipsning?"
"Nej, jag är inte hemma. Du får ringa pappan, för det är han som har barnen."
"Öhhh...jaha...det visste jag inte..."
Okej. En sköterska kan inte veta allt. Min undran är dock denna:
Om sjukvården försöker nå en förälder som inte svarar - ringer man då inte den andra föräldern? Eller är det bara mammor som ska ringas? Pappa-diskriminering!

Tråk

Väntar och väntar. Bilen på behandling. Rengöring av panelen som är igenklistrad med läsk. Tar längre tid än beräknat och detta är min utsikt. En och en halv timme nu...tråååk!

Gäsp

Den stora ihopplockningen har påbörjats.
Allt jag dragit fram måste stuvas undan.
En strykning återstår, sen är bordet klart.
Hyllorna klara, i- och påpackade med TV, filmer och annat.

Sa jag förresten att jag har världens bästa granne!? Dit jag kan spring när jag till exempel upptäcker att den insexnyckelsats jag trodde jag hade, inte går att hitta. Och TVn ligger på tipp på golvet och väntar på att skruvas. Då är grannar bra att ha! :)

Trött som en tok...
Och imorron måste jag gå upp när klockan larmar, annars går det på tok!
Puss å go'natt!