Ibland blir man sedd. Om man ropar på hjälp. Om man skriker riktigt högt, om än i text, händer det att någon "hör". Hör och agerar.
Idag kom hjälpen från oväntat håll. Oväntat. Omtänksamt. Från en som lever i sitt eget "lilla helvete".
Och fast jag försökte tacka nej till sällskap stod hon på sej och kom hit. Fast våra "helveten" inte är lika, kan sorgen och oron jämföras. Det finns likheter. Sorgen i en mammas hjärta.
Att det ska vara så svårt...att tillåta sej att erkänna sin litenhet...svårt är bara förnamnet.
Har hela dagen mått illa över att jag är så ogin...men jag erkände och fick förståelse. Fick möjlighet att ventilera. Kändes bättre sen. Att få säga att det känns orättvist var skönt.
Nej, oron går inte över i ett kick... Försöker tänka positivt, men mörket och rädslan klorar sej fast än. Denna vecka måste jag försöka andas. Andas och se möjligheter. Om jag säger det tillräckligt många gånger kanske det funkar...
Andasandasandasandasandas och se möjlighetermöjlighetermöjlighetermöjligheter
Ramlade precis just nu ner i ett djupt hål, till bredden fyllt av surhet, oempati, oginhet och självömkan.
Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things
Cream colored ponies and crisp apple strudels
Door bells and sleigh bells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things
Girls in white dresses with blue satin sashes
Snowflakes that stay on my nose and eyelashes
Silver white winters that melt into Springs
These are a few of my favorite things
When the dog bites
When the bee stings
When I'm feeling sad
I simply remember my favorite things
And then I don't feel so bad.
Har tänkt på det ett tag, men idag var det dags! Byte av sondslangen.
En riktig gruva...men det måste göras. Den blir full av avlagringar på både insidan och utsidan. Riktigt blääää. Kanske därför hon har hållit på att harkla sej på slutet!?Storasyster var så duktig. Drog ut den själv en bit, innan hon tyckte det var föräckligt och började panikskrika. Första biten var insmetad i "kråkor" så det var skönt att bli av med dom!
Hon fick vara utan slang hela eftermiddagen, ända tills exet kom på sena em för att hämta barnen. Säkert skönt för hals och näsa att vila sej lite.
Isättningen gick som förväntat...först sparkade, skrek och grät hon. Ända tills hon spydde av stressen...stackars liten... Men sen gick det ganska bra. Slangen är på plats och vi har bytt näsborre, både för att näsa och kind ska få omväxling. Det blir lite lätt irritation på kinden där tejpen sitter om den får sitta för länge.
På bilden är den gamla slangen. Den mörka delen är den som ligger i magsäcken. Mätt från örat är det 50cm som används, alltså ca 40cm på insidan av storasyster.
Har haft en härlig dag. Varit ute hela em. Njutit av solen. Tagit in ved. Handlat önske-fika i lilla affären. Fikat ute. Myyyst!
Lillebror var helt slut när jag ropade in dem för middag. Han bara grät och allt var fel. Men storasyster var på strålande humör! Tjejen i grannhuset kom över och lekte en stund i snöhögen. Toppen tyckte storasyster. Själv kan jag ju undra vad en tjej i 10-12års åldern har för utbyte av mina småglin?? Men hon hade kanske tråkigt. Dom är mest här på loven. 08-or som har huset som fritidshus.
Är helt slut. Och barnfri-huvudvärken har infunnit sej som på beställning. Ska försöka koncentrera mej lite och kolla in På Spåret. Kanske...om jag inte somnar... :)
Underbart härlig dag! Solen skiner, dropp från taken och fågelkvitter. Frysandes iskallt i morse, -22, men nu är det härligt, -8.
Har redan varit ute en stund, men fick avbryta för lunch. Lillebror var så hungrig att allt var fel. Grät och skrek så det ekade. Men nu är allt bra igen :)
Storasyster fick behandlas med Pevaryl. Perfekt! För sån smörja finns det i detta hus. Alltid.
Hon var inte röd idag, men det känns nog besvärligt, för hon bad själv om att bli smord. Händer verkligen inte varje dag att hon ber om "behandling". Vad det än må vara. Får instruera exet när han hämtar på em.
Dricker kaffe och njuter av att höra barnen leka i rummet bredvid.
Ännu en Wilms-drabbad har dykt upp tack vare bloggen. Kanske ska man starta en mail-lista?? Så vi alla kan vara i kontakt med varandra. Är så glad att jag började blogga och kommit i kontakt med fler. Men grämer mej lite att jag inte började tidigare... Ja, ja...bättre sent än aldrig :)
Vad tror ni, tjejer? Ska jag agera "koordinator"? Vill ni alla ha kontakt med varandra?
Kan det vara så att storasyster fått svamp?
Är vi Familjen Svamp?
Eller är det bara för att alla hennes slemhinnor påverkats av cellgifterna?
Hoppas på det sista, för jag önskar henne inte de problem jag själv haft...*klia klia klia*
Imorron ringer jag och frågar om vi får komma in och visa upp. För vad kan man behandla en sån här liten donna med? Pevaryl? Vågar då inte pröva utan att fråga först... Hon hade svamp återkommande när hon var yttepytte-liten. Men jag minns då inte ens vad vi smorde med...? Men nån receptsalva var det i alla fall.
