Va?

Jag hade en jack russel. En tik. Den var en riktig liten dryging och sov varje natt i en kartong inne i en garderob, för att den inte skulle ställa till nåt om nätterna.
Hur som helst. Livet var som det var och plötsligt glömde jag bort min vän. I ett par dagar var hon instängd i garderoben. När jag plötsligt kom ihåg henne möttes jag av en sorglig syn...
Hon låg där i kartongen på sin filt, ihopkurad och nästan alldeles kall. Andades knappt. I panik hade hon gnagt av ena frambenet som låg där bredvid henne, alldeles skrumpet. Försökte få liv i henne genom att försiktigt spruta in små vattendroppar med en liten sprutflaska. Alldeles uttorkad...

Sen vaknade jag. I panik!
Resten av natten har spenderats i oro. Halvt i drömmar, halvt vaken. Funderandes kring vem jag egentligen är. Är jag verkligen så hjärtlös? Oroväckande...