Mitt i fredagsmyset. Mitt i en tugga. Som jag skulle njuta av...
Då får jag beskedet jag inte ville ha. Ord jag inte vill förstå..
Jag har en cybervän i nöd.
Hon som hittade mej tack vara våra döttrars cancerdiagnos - Wilms tumör.
Hon väntar nu på det obeskrivliga...inget mer finns att göra...
Jag hoppas det finns många vänner omkring henne. Som stöttar och finns där nu och för lång tid framåt.
Kära vän; jag önskar jag kunde fixa det...
Besök min väns blogg och skänk gärna en slant via hennes insamling till Barncancerfonden.
Eller klicka på vår egen insamling här till vänster i bloggen.
Jag kan inte för mitt liv förstå, hur denna mamma ska orka - hon förlorade väl även sin sambo för ett halvår sedan? Usch usch usch så tragiskt!
SvaraRaderaOch jag förstår att det river upp mycket hos dig - att tankarna och känslorna flödar. Att tårarna rinner och livet känns extra orättvist.
Förstår att din helg kommer gå i sorgens men i kramarnas och kärlekens tecken. Fylld med tacksamhet över det du har.
Mina tårar bränner bakom ögonlocken och min hals känns tjock.
Fy fan vilken jävla sjukdom.
Jag tycker den kan DRA ÅT HELVETE!!
Skickar en stor kram till dig min vän.
/// F