onsdag 26 september 2012

Uppdrag granskning

Blir alldeles mörkrädd...
Bonussystem. Mörkningar.
Det gäller sfinkter ruptur.
Min skada. Den som inte upptäcktes. Som inte finns i min journal. Men som ändå fanns.

Barnmorskor som inte tycker det är nödvändigt att informera mammor om att detta kan ske. Risken att skrämmas är tydligen viktigare än att förmedla kunskap som kan förhindra åratal av lidande... Alla i vården jag pratat med har den inställningen. Vad är problemet!? Har man inte rätt att få veta? 10 procent tros vara drabbade, men att informera och prata om det är tabu. Varför!?

Inte ens efter förlossning. Inte ens i samtal i grupp för nyblivna mammor. Inte någonstans ges information. Jag själv råkade läsa om det i en veckotidning.

När jag påtalat att information bör ges i alla fall efteråt möts jag av ''hmm... ja kanske... men det är ju en känslig fråga...''
Känslig!? Prata med mig om känslig när du själv inte hinner på toa. När du själv tror att du har skuld i det hela. Att du inte knipit ordentligt. Att du överdriver... DÅ kan du igen komma och förklara på vilket sätt du tycker det är för känsligt att diskutera.

Skäms! Skäms ni barnmorskor och läkare som bidrar till detta lidande. SKÄMS!
(gråter)

6 kommentarer:

  1. Blev oxå mörkrädd. Såg bara lite,tyvärr. Helt sjukt att det ska vara så. Men att drabbade nu vågar vara öppna kanske kan bidra till att informationen ökar. Man litar ju på att allt är bra när man undersökts efteråt o på efterkontroll. Nu har inte jag haft samma "problem", men valt o vara ganska öppen. Oj, kan det bli så efteråt är reaktionerna jag fått. Och om det gör att 1 kvinna gör att hon börjar fundera om allt är "okej" där nere i det "känsliga" så är det värt det! För visst är det så att man tror att man själv gjort fel, inte knipt o.s.v . Bra skrivit iaf och hoppas du får den hjälp du behöver. Kram

    SvaraRadera
  2. Eller hur, Anneli! Om så bara en kvinna känner igen sig i min berättelse är det värt det.
    Och jag har fått hjälp. Men den psykiska skadan gick inte att operera bort...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kan tänka mig att det svider rejält när det viftas bort med en handvändning.
    Tur att det finns lite kvinnfolk med ruter i som kan säga ifrån.
    Kram på dig och var inte ledsen, var stolt för vad du har gjort.

    SvaraRadera
  4. Du är så bäst som berättar! Det är bra att vi gör det med denna skadan!
    Jag är oxå drabbad, men de såg min skada på förlossningen, tack o lov!
    Kraaaam K

    SvaraRadera
  5. Å du är också bäst som skriver om ditt eget lilla helvete. Bra att sprida så andra kan stå på sig och få hjälp.
    Kram

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails